Stökigt

Det är stökigt i mitt inre. Lägenheten är med i tidningen. Men jag tycker inte den ser så fin ut som den är i verkligheten. Tänk om jag inte får tillräckligt mycket betalt för den.

Jag skriver på en artikel, som blev väldigt svår att få ihop. Skickade ut den för lite feedback, fick rätt många konstruktiva kommentarer. Himla bra. Men gud så svårt att börja om eller rättare sagt ta tag i det igen. Ibland, faktiskt väldigt ofta, flyter artiklarna ur fingrarna. Men då och då blir det ingen ordning på torpet alls. Jag hittar inte magin. Och idag jag har varken tid, lust eller ro. Fast jag måste. För i bakhuvudet gnager en tanke om att om jag inte spelar mina kort väl mot chefredaktören får jag inte tillräckligt mycket jobb från dem. Jag hade en möjlighet till att expandera och bli viktigare där, men har inte riktigt tagit den pucken. Inser jag nu i efterhand. Hmmm, det gäller att smida medans järnet är varmt. En bra början vore väl ändå att leverera in en toppenartikel.

Men istället gör jag allt det jag inte borde göra. Som att surfa och bli stressad över alla superschyssta och duktiga bloggare.

Det finns ett ställe där jag bör vara i eftermiddag. En bar. Där alla, och då menar jag alla, verkligen är. Det vill säga alla från den världen jag vill ingå i. Men eftersom jag borde vara hemma och finputsa lägenheten är jag tveksam. Men största tvekan ligger i att jag inte har någon att gå med. Eller rättare sagt - jag har bara frågat två hittills och de var upptagna. Det blev viktigt att ha någon att gå med för det finns ett halvt, antagligen oviktigt, partema i upplägget, från tjejen som jag blev inbjuden av. Jag är trött på att gå ensam. Massor med härliga goa tjejkompisar finns det, men idag behöver jag en man. Det räcker faktiskt med att det är en manlig vän. Men jag kan faktiskt inte komma på en endaste en, som inte redan är upptagen och då inte gärna går utan sin respektive.

Äsch, vi får se. Kanske helgens kurs i Family Constellations kan förlösa alla mina traumor och neggiga tankar.