En rysk bakgård

Vadar omkring i ett lukt- och fuktminne. Värmen, fukten, asfalten och grönskan tar mig tillbaka till de ryska bakgårdarna. Märklig känsla att minnas så starkt. Det går att färdas genom hela Moskva via dess bakgårdar, kanske behöver man aldrig ta ett steg ut på de vanliga gatorna och trottoarerna. Att komma så nära, glutta in i fönster med galler för, se en gammal gardin vaja i vinden, se rostiga gungor, spruckna asfalten, känna doften av mat och andas in grönskan som gör förfallet vackert. Det var det absolut bästa sättet att ta sig hem från tunnelbanan. Och gav en känsla av att höra hemma, känna till lite mer, vara invigd i en liten del av det ryska mysteriet, lite mer än vanlig turist.

En månad har gått. Jag har inte varit i Ryssland. Kanske borde jag. Återvända.