Släppa taget

Så släppte jag till slut taget. Jag tillbringade en natt med en annan man för några veckor sedan. Och i förra veckan dansade jag ner för pisten och kände att jag har ett bra liv, ett bra liv oavsett förlusten av K. Jag kände mig stark och redo att faktiskt leva mitt liv väl, även om kärleken uteblev. Det kändes skönt att kunna landa i det.

Dagen efter skickar K ett sms och vill träffas. Det har gått ganska exakt ett år. Inte ett ord, inte en bokstav. Jag har varken kunnat eller velat.

Jag befinner mig fortfarande i chock. Livrädd för att tappa fotfästet igen. Livrädd för att upptäcka att jag älskar honom mer än någonsin. Livrädd för att bli utestängd igen.

Men vad annat kan jag göra. Än att gå honom tillmötes igen.