Våga, vilja, tillåta

Var går gränsen? Mellan att våga och att vilja.
Vad vill jag tillåta?
Vågar jag utmana mig?
Exponera mig för smärta.
Eller är jag inte alls rädd.
Söker jag bara tidsfördriv?
Eller kropp, lust och sex?
Jag försöker tillåta mig,
tillåta mig gå i flödet
Göra saker på lust
Utan hjärna.
Fast lite rädd är jag.
För att locka till en kärlek jag inte kan ge.
Lova saker jag inte kan hålla.
Men samtidigt finns en längtan
en längtan att spränga de där ramarna
Utmana mig i att kärleken inte alls kanske ser ut som jag tror.

Metrobloggen.se - Vi gör vad vi vill, när vi vill.

Självhävdelse

När man som Röda Korset stoppar en blogg som skulle kunna bidra med stora pengar till de utsatta, för att det kan skada varumärket och inte är ordentligt överenskommet, har man inte då glömt bort anledningen till varför man finns. Och har inte Metro då förstått hur det skadar deras varumärke med all den negativa publiciteten det ger att de inte vill vara med och bidra med pengar till Röda Korsets verksamhet.

Röda Korset säger själva att Makan Aminis Metroblogg är olämplig för att innehållet gör anspråk på Röda Korsets varumärke och goda rykte. (Enligt Hanna Dunérs välskrivna artikel i Svenskan idag). Är det inte jättebra att Makan vill göra detta? Och skulle inte de som Röda Korset säger sig vilja hjälpa bli oändligt tacksamma för de pengar som var på väg in.

Herregud, Prestige och självhävdelse går före själva syftet med verksamheten.

Projicerad längtan

När väl min längtan är väckt kan jag
vill jag
behöver jag
få projicera den.
Jag vill projicera den på mannen som väckt min längtan
Men som inte äger mitt hjärta
Det gör mig till en inte schysst typ
Den del av mig som är bra på borde och måste
Säger att det där borde jag klara av
Klara av att hålla tillbaka
För om jag inte vill kärlek i dess yppersta kvalitet
Vad ska jag då där och göra
Allt annat känns som lurendrejeri och utnyttjande
Även om inte du heller har någon morgondag att erbjuda
Så då sitter jag är i min vita soffan med min stora längtan