Provocerad

Ska recensera en datingbok Hitta Kärlek som kommer ut i dagarna. Och jag är så provocerad, så retad på författaren. För att jag upplevde henne som ytlig, flamsig och oförankrad på boklanseringen. För att hon inte har någon pojkvän. För att hela boken är full av käcka coachande tips i alldeles för stor stil (vem sjutton ger ut en bok med ett typsnitt i minst 14 punkt med trovärdigheten i behåll) där man ska analysera, känna in, skriva ner, ta upp och intala sig diverse fraser.

Det är som hon tagit varendaste gör-så-här-tips i varendaste självutvecklingsteori som finns och stapplat dem ovanpå varandra. Där hon stöter i allvar, som när hon berättar om sin pappa som dog fyra dagar efter att han fått sin cancerdom eller om någon nära som drack för mycket. Då avklarar hon det i en bisats på högst två rader. Stora livsavgöranden, för att sedan återgå till nya raggningsknep.

Förstår ändå inte varför jag är så provocerad, för att jag tror att det är mer med kärleken än några käcka tips, att om jag analyserat hur illa jag betedde mig på mina senaste dater så skulle jag sitta som en frusen torskpinne och inte röra en fena vid nästa date. för att jag tror på kärlek vid första ögonkasten, och den magi som uppstår mellan två människor när det är rätt, att det inte går att uppföra sig rätt och inte heller att fånga kärleken. Kärlek är en ynnest och en gåva!