Miljöblogga 15/10

Inklippt från det förnämliga nyhetsbrevet CSR i praktiken.

Den 15:e oktober bloggar alla för miljön
Posted: 04 Sep 2007 02:22 AM CDT
Bloggar du för ditt företag eller privat? Den 15:e oktober vill organisationen Blog Action Day att du bloggar om miljön och därmed ansluter dig till de tusentals andra bloggare som planerar göra samma sak. Initativet kommer från den australiensiske bloggaren Collins Ta'eed som till vardags driver FreelanceSwitch.com - en samlingsplats för frilansare och han har redan samlat över 3 500 bloggare

www.csripraktiken.se

PS Varför jag inte bloggar just nu? Kolla Facebook!

Inte Alla Pugatjova

utan Anna Politkovskaja. Jag hör glada käcka lässugna mig säga Åh, den vill jag jättegärna läsa. Jaså, den ska vara recenserad redan i början av nästa vecka, jamen det är inga problem. Det fixar jag.

men hallå, nog för att jag har en märklig förkärlek till det ryska, men denna kvinna sysslade ju bara med politik, ja hon blev ju till och med dödad för dess skull. Sida upp och sida ner om duman, Putin och fler svåra namn än i Dostojevskijs böcker.

Kul att man är positiv!

Anledningar till att gnälla

Jag hade vaggats in i den nya tryggheten, den nya styrkan, den nya goa känslan av att det svåraste av tider var förbi. Men nu klumpar sig anledningarna till att gnälla.

1. Skidresan är 3 000 kronor dyrare i år. Och jag betalar för tre. Suck. Det är bara att bita i det sura äpplet och stanna hemma.
2. Tvärnobben från Vi. När jag äntligen vågade närma mig tidningen Vi med min fantastiska ryska story, tog det cirka 13 minuter innan nejet var ett faktum. För mycket material i lager, jo, pyttsan.
3. Störtblödning. Aldrig hänt tidigare, mitt emellan mens. Rikliga mängder. Antagligen inte farligt, bara ett tecken på att jag börjar bli jävligt gammal.
4. Tonåring som inte vill kramas eller umgås. Hur lär man sig släppa sitt tonårsbarn, utan att vara alltför mycket hönsmamma.
5. Ensam, singel, solokvist.

Jag kan komma på mer!

Dunsa ner bredvid

Kommer på mig själv att ha kommunikationslängtan. Konstigt. När jag äntligen för en gång skull har det lite lugnare. Inte är fullt uppbokad och sönderstressad över att jag dessutom lyckats dubbelboka mig. Går i ett fixande och trixande, jobbat hemifrån några dagar, inte superfokuserad men helt okej. Men trots lugnet, vilan och välmåendet så gnager det och skaver i bakkant någonstans.

Sorry, det plingade i mejlen, var tvungen att kolla. Och det var något mer än spam.

Okej då, lite ensam känner jag mig. Fast jag är ju inte det. Det är bara det att jag inte orkar att själv ta initiativ. Tycker ju samtidigt att det är skönt att softa. Och i morgon kommer ju delar av klanen hit på middag av. Och innan jag vet ordet av är ungarna tillbaka och det är full rulle igen.

Men visst. Mötet med O väcker upp längtan. Längtan efter K. Längtan efter att ha någon där hand i hand, sida vid sida, i vardagen, utan åthävor, utan att behöva dricka drinkar på stan, sippa lattar, äta svindyra middagar. Att ha någon att dunsa ner i soffan bredvid och berätta om det där yttepytte lilla som knappt ens är intressant, men som ändå berättar om livet i samvaro med någon annan.

En rysk bakgård

Vadar omkring i ett lukt- och fuktminne. Värmen, fukten, asfalten och grönskan tar mig tillbaka till de ryska bakgårdarna. Märklig känsla att minnas så starkt. Det går att färdas genom hela Moskva via dess bakgårdar, kanske behöver man aldrig ta ett steg ut på de vanliga gatorna och trottoarerna. Att komma så nära, glutta in i fönster med galler för, se en gammal gardin vaja i vinden, se rostiga gungor, spruckna asfalten, känna doften av mat och andas in grönskan som gör förfallet vackert. Det var det absolut bästa sättet att ta sig hem från tunnelbanan. Och gav en känsla av att höra hemma, känna till lite mer, vara invigd i en liten del av det ryska mysteriet, lite mer än vanlig turist.

En månad har gått. Jag har inte varit i Ryssland. Kanske borde jag. Återvända.

Provocerad

Ska recensera en datingbok Hitta Kärlek som kommer ut i dagarna. Och jag är så provocerad, så retad på författaren. För att jag upplevde henne som ytlig, flamsig och oförankrad på boklanseringen. För att hon inte har någon pojkvän. För att hela boken är full av käcka coachande tips i alldeles för stor stil (vem sjutton ger ut en bok med ett typsnitt i minst 14 punkt med trovärdigheten i behåll) där man ska analysera, känna in, skriva ner, ta upp och intala sig diverse fraser.

Det är som hon tagit varendaste gör-så-här-tips i varendaste självutvecklingsteori som finns och stapplat dem ovanpå varandra. Där hon stöter i allvar, som när hon berättar om sin pappa som dog fyra dagar efter att han fått sin cancerdom eller om någon nära som drack för mycket. Då avklarar hon det i en bisats på högst två rader. Stora livsavgöranden, för att sedan återgå till nya raggningsknep.

Förstår ändå inte varför jag är så provocerad, för att jag tror att det är mer med kärleken än några käcka tips, att om jag analyserat hur illa jag betedde mig på mina senaste dater så skulle jag sitta som en frusen torskpinne och inte röra en fena vid nästa date. för att jag tror på kärlek vid första ögonkasten, och den magi som uppstår mellan två människor när det är rätt, att det inte går att uppföra sig rätt och inte heller att fånga kärleken. Kärlek är en ynnest och en gåva!

Våga, vilja, tillåta

Var går gränsen? Mellan att våga och att vilja.
Vad vill jag tillåta?
Vågar jag utmana mig?
Exponera mig för smärta.
Eller är jag inte alls rädd.
Söker jag bara tidsfördriv?
Eller kropp, lust och sex?
Jag försöker tillåta mig,
tillåta mig gå i flödet
Göra saker på lust
Utan hjärna.
Fast lite rädd är jag.
För att locka till en kärlek jag inte kan ge.
Lova saker jag inte kan hålla.
Men samtidigt finns en längtan
en längtan att spränga de där ramarna
Utmana mig i att kärleken inte alls kanske ser ut som jag tror.